Sailing Skaði Start small, think big.

630 sjömil planerade över 10 st etapper, sträckningen Kalix - Söderköping är grovt utsatta och fungerar som en vägvisare. Har du tips på fina naturhamnar eller andra guldkorn längs med vägen uppskattas dessa av oss.

I onsdags ringde klockan 04:00 för att ta ett flyg mot Luleå 06:35. När vi landande åkte vi ganska direkt till Norrkust Marina i Båtskärnäs 🌐 för att få ordning det sista på båten för att få den i sjön. Sagt och gjort. Få masten iordninggjord, vänta in vår tur att låta båten flyga, hålla tummarna att hon håller sig flytande och att det inte sprutar in vatten någonstans. Solen sken skönt och vinden lovade att ge oss en fin första segling till båthamnen 🌐 där Skadi bott de senaste åtta - nio åren.

Torsdag var vi på bröllop på dagen och efter åkte vi och sju vänner ut med vår Skadi och Fredrics 🔗Clarity. Efter att konsulterat vindrapporten för torsdag eftermiddag och kväll/ natt och fredag förmiddag seglade vi tillsammans i frisk vind, som dog ut fram på kvällen, ut till Bergön 🌐. På kvällen grillades det, badades det bastu och umgicks det.

Det var min (Jennifers) första gång vid midsommar uppe i Norrbotten och jag var helt fascinerad över nattljuset, sista bilden var när det var som "mörkast" och solen var fortfarande synlig med en liten gloria. Under småtimmarna slog vädret om och vinden friskade i. Hemfärden gick med enbart storseglet hissat och i snabb fart.

Efter att vi lyckades trolla fram två veckor till av sommaren så lade vi till ett delmål i vår seglats som är att delta i medeltidsveckan på Gotland, där vi spenderar en vecka, då med en optimistisk plan där vår ork samt perfekt väder existerar längs med hela vägen. Eftersom vi inte kan planera exakt när vår ork tar slut eller när dåligt väder uppstår samt när saker går sönder så har vi en dagsbank som ger oss lite andningsutrymme.

Efter veckan på Gotland fortsätter vi seglatsen via Göta kanal, att planera sträckan där känns lönlöst eftersom där är vi så beroende av slussöppningar och antalet andra båtar. Tar semestern slut innan vi är igenom kanalen så finns det en finess med kanalen som möjliggör att vi kan alltid helgsegla från ort till ort tills att vi är i Göteborg, eftersom det ingår 5 dagar gästplats i varje hamn längs med kanalen.

*Platser att handla mat på

Vi tog chansen att starta vår seglats en dag tidigare än planerat, och självklart ville vi prova på vad de ljusa nätterna uppe här i norr kan erbjuda, dock kan man inte få allt man beställer. Ljusa nätter fick vi men motvind hela vägen till Bjuröklubb 🌐 fick vi vilket gav oss en seglats på 26 timmar med kryss i princip hela vägen.

Som andra båt till Bjuröklubbs gästhamn togs vi emot av ett tyskt par som världsomsegar med sin båt 🔗Momo. Dagen därpå satte vi oss och pratade med paret som berättade om sina seglingar och hur de kommunicerade med vänner och familj utan internet, var de än är i världen hade de möjligheten att använda sin radioutrustning och länkades via olika radioamatörer för att varje dag kunna få uppdateringar om omvärlden. Deras första tanke när de seglade in i norra skärgården var att de hade kommit till Maine i USA, allt var såg likt som skärgården där, även stenarna såg likadana ut berättade mannen. Mycket av vad de berättade liknande sånt som jag bara läst om förutom Jennifer som faktiskt bott i Maine ett tag. Mycket av vad de berättade om Maine påminns av 🔗denna artikel av Sara och Porter Fox.

På Bjuröklubb tog vi vila en dag sedan satte vi kurs, det var knappt någon vind med sedan kom det små vindpustar bakifrån från norr, detta gav ett ypperligt tillfälle för spinnakersegling. Man sätter upp ett speciellt segel i fören av båten som ser ut som en ballong vilket fungerar väldigt bra när man har vinden bakifrån, på båten blir det helt vindstilla.

Efter gårdagens segling med mycket motor och hunger att mätta, måste vi nu ta en expedition på Homlön 🌐 för att hitta bensin och självklart livsbutiken med mat. Idag sätter vi kurs mot Ulvön🌐 ens seglats på 80 sjömil denna gång ser det ut som att vi har en frisk medvind.

Med helt perfekt vind kastade vi loss från Byviken på Holmön. Vad vi då inte kunde förutspå var att denna vind skulle ta oss under 50 sjömil, mjukstart med spinnaker för att sedan övergå i slör/bidevind* mot småtimmarna, det mest underhållande var att denna vind under hela natten bara ökade och det var utopiskt bra vind som kastade oss i konstant 5.4 knop under flera timmar tills att solen steg upp och och förstörde allt, under 2 timmar var det ett rejält helvete där vinden dog helt och vågorna bestod höga som bara slängde båten fram och tillbaka, det fanns ingen styrning på båten och allt flög omkring! Det var ju nu jag Anders och Jennifer hade kommit överens om att byta nattvakten, men detta ansåg jag inte var rätt någonstans. Med att tiden gick kom landbrisen igång och vi fick vind i seglen igen och allt flöt på i bra takt mot Ulvön och det kändes inte rätt att väcka Jennifer för att jag skulle få sova 2 timmar innan hamnen i Ulvön var inom sikte.

Såklart när man skall in i hamnen är det alltid missöden av olika slag allt från smått till stort, för oss var det att vi tappade en orange mugg i havet som utlöste en väldigt båtlokal räddningsaktion med att vända om och kryssa mot vinden för att plocka upp muggen. Räddning var fulländan och stoltheten var än en gång återställd.

Väl framme på Ulvön hade klockan slagit 11 och det var dags att lägga sig för mig Anders då, medans Jennifer kunde i lugn och ro upptäcka historia om ön. Sömnen stördes abrupt efter 4 timmar av att en klocka hade hamnat i vattnet rakt under båten, det var Jennifers. Detta utlöste en båtsorg. Som varade i 4 timmar, vid en händelse började vi prata med båtgrannen om vad det var för botten och hur djupt det var och han berättade att hans båtgranne hade varit ner och känt på botten då några ankare hade rättats till, och det var lera, detta i sin tur skapade en reaktion att rädda klockan på botten under båten, under första dyket var klockan åter igen runt Jennifers arm.

*Slör är när vinden kommer snett bakifrån, bidevind är när vinden kommer rakt från sidan.

I väntan på att vännerna Matti och Alexia skulle mönstra på Skadi, tog vi en extranatt på Ulvön. Under dagen passade jag och Jennifer på att upptäcka en väldigt liten del av Ulvön, det var ungefär det vi klarade av i denna hettan. Utsikten från lotshuset var magnifikt där hela Ulvöhamnen syntes väl. På bilderna som visas ovanför kan ni se Skadis mast med den lägsta masten av alla båtar, vår båt var faktiskt den minsta segelbåten under hela vår vistelse där. Vi tog den enkla vägen upp till lotshuset och tog en stig ner som visade sig försvinna eller så tappade vi bort den, så genom den täta och vackra skogen tog vi oss sakta ner.

I den väl skyddade hamnen kan man verkligen förstå hur viktig Ulvön historiskt sett varit för fisket som på den tiden var väldigt reglerat. Där Södra Ulvön skyddar hela hamnen på Norra Ulvön. Som enligt sägen också gett grund till delikatessen Surströmming.

Sista kvällen på Ulvön blev väldigt lugn med bad i det 22 gradiga vattnet och bara allmänt snack inne i båten tills det var läggdags inför den stundande morgonens nya äventyr.

Ändring i vår seglingsplan kom med att vi tog ombord våra två matroser under två dagar, istället för att segla direkt till Sundsvall från Ulvön började vi smida planer att segla till öar i närheten av Härnösand. Storön 🌐 med ett gammalt fiskeläger stod högt på listan, för att sedan segla till Lungön 🌐 för övernattning. Vi kastade loss från Ulvön i väldigt lätt vind och nästan guppade fram, efter ett tag började en lätt bris fylla våra segel och vi kunde segla förbi Högbonden med fyren högt uppe på en klippa. Precis innan Storön började ett åskoväder komma i närheten och vinden ökade upp rejält från väst, vilket krossade våra drömmar om att gå iland på Storön eftersom att förutsättningen för att lägga ankare på en stenbotten med oberäkneliga sprickor i denna vind var inte hållbar. Eftersom väderleksprognosen för dagen efter också var väldigt oklar tog vi ett beslut att lägga till vid en hamn nära Härnösand. Det fick bli Lustholmen 🌐 som en båtsgranne på Ulvön hade tipsat om. I piskande vind och regn fortsatte vi seglatsen tills att vi fick segla in mot kanalen mellan Lungön och Hemsö, där motvinden var ett faktum medan mörkret lade sig började regnet i samma takt. Precis efter att vi hade knutit fast båten i bojen och bryggan på Lustholmen öppnades himmelens alla portar och regnet bara öste ner. Att våra planer hade krossats under dagen gjorde inget eftersom Lustholmen var en väldigt mysig och skyddad vik från vindar.

Dagen efter lade vi kursen mot Härnösand, med en fin vind kunde vi segla hela vägen, där tog vi ett kort stopp och lämnade av våra matroser som hade hoppat på i Ulvöhamn. Vi hann även med en kort fika samt bunkra upp med mat i båten. Sedan var kursen satt mot Sundsvall, vinden låg starkt i motvind när vi hade rundat Härnön och vi fick kryssa fram till Åstholmsudden innan våran kurs var kompatibel med vindriktningen. Ju närmare Sundsvall vi kom ju mindre vind fick vi i seglen.

När klockan ringde 05:30 visste vi båda att det var dags att kasta loss, denna avfärd skulle ta oss från Norrland och till Svealand. Gävlebukten skulle korsas. När vi tittate upp ur luckan kom vinden från öst vilket hade lovats från väderprognosen kvällen innan. Dagarna innan hade vi seglat in med rak nordlig vind in till Storjungfrun 🌐 i total mörker och kunde bara urskilja svagt var vågbrytarna var, hörde dem kunde vi av det dånade ljudet som vågorna ger mot sten. Fullmånen och fyren hjälpte oss en bra bit. När vi kom fasligt nära togs pannlampan fram och med ett strålkastarljus kunde vi urskilja enstavlorna. Väl inne i hamnen kunde vi båda pusta ut lite och lägga till, öppna vår traditionsenliga bryggöl av finskt märke.

Videon ovan är då vi korsade Gävlebukten för att segla in till Öregrund. Vågorna rullade in stora, under korta perioder kom 3 meter höga vågor. Jag (Anders) är inte van med vågor med dessa långa vågdalar, i norra Bottenviken är vågorna korta och olidliga. Med dessa fina vågor kunde båten surfa sig fram i den höga vinden.

När vi anlände i Öregrund var det en detalj vi hade missat, det är nämligen den årliga båtveckan, vilket i vanlig ordning är fest och ståhej, efter att ha seglat i 10 timmar tar tröttheten över och det vilda livet är inget man störs utav, lugnet hade kanske varit att föredra. Men våra båtgrannar här är riktigt härliga, tysken på babord sida vill diska vår disk och bogsera oss genom Götakanal. Båtgrannen på styrbord sida erbjuder oss el eftersom alla kontakter på bryggan är upptagna.

Direkt efter att vi hade lämnat Öregrund började vi bryta mot vår plan, istället för att följa planen om vilka platser vi skulle seglade till så seglade vi så länge solen var uppe och välja ut en vik eller hamn närmas på sjökortet vid tidpunkten. Arholma 🌐 blev vår första natt i Stockholms skärgård. Att vi närmade oss huvudstaden var påtagligt av antalet andra segelbåtar och andra båtar vi hade runt omkring oss vilket fick oss för första gången någonsin försöka minnas vad för väjningsregler som gällde. Jag Anders kan aldrig minnas att att jag under någon gång i Kalix skärgård hamnat i en situation där väjningsreglerna behövs.

Vi fortsatte seglandet med lätt vind och allt för snabbt skulle solen ner igen så vårat val blev Rödlöga 🌐 utan att veta vad vi gav oss in i så sicksackade vi mellan grund och öar tills vi kom in till en oas, det var ett 40-tal segelbåtar som låg direkt mot klipporna, det fanns inget ljud av någon musikanläggning eller liknande utan man hörde bara människors skratt och småprat i båtarna en och annan tog ett dopp i havet.

Dagen efter inseglingen till Rödlöga fortsatte vi, än en gång hade vi ändrat vår plan och vi skulle fortsätta ändra den. Jennifer hade bestämt träff med en gammal vän i Nynäshamn så vi beslutade snabbt att inte segla till Landsort och istället lägga om kursen mot Nynäshamn istället. Men vi hade fortfarande en bit kvar, solen skulle ju först gå ned från himmelen minst en gång innan vi var framme i Nynäshamn. När vi seglade förbi Möja 🌐 började vi se Schweiziska flaggor lite här och där, vi hade inte hamnat i Genèvesjön kunde vi snabbt konstatera utan det var Schweiz nationaldag.

Viken på Stora Husarn 🌐 visade sig perfekt till solnedgången. Vi var väldigt oklara om vi kunde lägga till in mot ön eller om vi skulle lägga oss för ankare, väl inne i viken fick vi hjälp av andra båtarägare om var vi kunde lägga till för att få en plats direkt mot stenarna.

Just nu ligger vi i Nynäshamn 🌐 och förbereder oss för seglingen till Gotland, proviant skall inhandlas batterierna skall laddas och vattnet fyllas sedan sätter vi kurs mot Gotland och planen är nattsegling för att komma in till Gotland under morgonen eller förmiddagen då det är ljust,. Vinden till Gotland är optimal, västlig för att vrida sig till att komma från nord.

Förra veckan var vår semester från semestern, än en gång fick vi en tysk som båtgranne som vi delade några öl med och provsmakade varandras whiskeyförråd. Vi tillbringade en vecka på Gotland för att få vara med under medeltidsveckan. Hettan däremot ville inte ta semester för var dag blev temperaturen varmare och varmare, vi gömde oss i båten där vi ständigt hade korsdrag, för att när solen började gå ner gå ut och träffa människor i Visby. Detta året på medeltidsveckan blev ett förhållandevis lugnt år då värmen tog kraften ur alla. Under onsdagen, den varmaste dagen av de alla så dök piraterna upp i hamnen, varje år har de en vandring runt muren där historier berättas vid varje torn och en skål utbringas. Vi som låg utslagna i båten hade inte ork för någon sådan vandring. Dock dök de upp i hamnen för att plundra båtarna på dyrbara drycker, vi hittade en gammal whiskey-flaska som legat alldeles för länge i båten för att den är odrickbar men det vet vi alla om whiskey från Tennessee denna slängde vi till piraterna. En av Jennifers vänner var i en av "piratbåtarna", han fick sista slurken Capten Morgan.

Dagen som vi hade tänkt åka från Gotland blåste det alldeles för starka vindar och vågorna slog med rejäl kraft mot stranden, vi stannade kvar och satte oss vid stranden med varsin dryck och lyssnade och tittade på havets spel.

Sista dagarna på Gotland förberedde vi oss för färden genom Göta kanal, vi köpte nog långa rep och fler fendrar. Sen kastade vi loss kl 7 på morgonen, vinden var i helt fel riktning och vi fick kryssa oss fram, sen dog vinden helt. För att hinna in till fastlandet satte vi igång motorn. Mitt mellan Gotland och fastlandet hörde vi två rejäla smällar, vi kunde inte se något annat skepp eller något som helst aktivitet på det nästan stilla havet, jag slängde mig direkt på sjökortet för att undersöka så vi inte hade drivit in i ett övningsområde, det hade vi inte. En halvtimme senare kom det en till smäll som var kraftigare och denna gången kunde man känna tryckvågen svagt i luften. Det slog mig att det måste vara jaktplan som går igenom ljudvallen. När vi skulle byta bensin i motorn och allt blev tyst hörde vi jaktplanen och kunde bekräfta det. Mörkret lade sig när vi kom till Arkösunds 🌐 sista anhalten innan vi skulle checka in i Göta kanal. Vad vi också insåg då var att bokningssäsongen skulle börja mitt under vår resa i kanalen vilket skapade ett antiklimax av att sådana resor måste bokas 5 dagar innan. Vi insåg att vi var körda, men lyfte snabbt på luren och slog en signal till Göta kanal. Det gick förstås att lösa.

Seglingen till Mem första slussen i Göta kanal från öst var med god vind och vi seglade nästan hela vägen till Mem, för övernattning.

När vi hade kommit in i Kanalen började självklart motorn att låta underligt ibland, värre blev det när vi kom ut på sjön Asplången 🌐 då lät motorn som en perkolator. Vilket i sig är väldigt stressfullt eftersom på kanalen är vi så beroende av motorn och kan inte segla om den skulle haverera, så länge vi kom till Norsholm så skulle vi kunna titta på motorn i gästhamnen.

Den första kommentaren vi fick när vi kom in till slussen efter Asplången från slussvakten Jonathan var "Vad långsamt det gick, har ni problem med motorn". Han erbjöd sig att åka med på båten till Norsholm och öppna slussarna åt oss där, vilket vi tackade nej till eftersom gästhamnen är innan slussen så då hade vill tillgång till toalett och elektricitet.

Vi ignorerade problemet med motorn och bara gasade på till Norsholm och vi tog oss dit utan att bli stillastående. Väl framme tog vi oss en funderare om motorn från 70-talet skulle få fortsätta sin tjänstgöring eller om det var dags för den att bli ersatt. Alternativet vi hade var att skruva isär den och byta ut delarna som vi inte har, eller helt enkelt köpa en ny modern motor. Vi satte oss på morgonen direkt när butikerna öppnade och ringde runt till olika båtfirmor och hörde oss för vad för utombordare de hade hemma.

Det var en butik som hade hemma båtmotorn vi behövde 🔗 Alvar båtar. Snabbt hoppade vi ur båten gick till busshållplatsen för att ta bussen och sedan pendeltåget in till Norrköping. Väl framme letar vi fram en biluthyrare som inte kunde hyra ut någon bil då de var och levererade bilar, underligt tänkte vi och började leta alternativ. Hemma i Göteborg är vi med i bilpoolen Sunfleet detta fanns även i Norrköping, på under en minut hade vi bokat en bil och gick med raska steg till Linköpings universitet där parkeringen fanns.

Vi stegade in på Alvars båtar och jag behövde bara nämna 5 hästars utombordare så kände de igen min röst och började genast förbereda motorn för användning, fylla på olja test köra, och självklart ge oss kaffe och kaka.

Snabbt var vi tillbaka till båten med den nya motorn, monterade motorn på båten och satte igång den på första försöket. Nu var all stress borta, nu var vi bara inlåsta i Norsholm eftersom kanalen hade gått från högsäsong till lågsäsong vilket betyder att det går vissa konvojer vissa dagar och öppnas slussarna. Jag gick till slussvakten och hörde mig för om det fanns någon slussning under dagen, det var bara en 29 meter lång kanalbåt från England som skulle slussas under dagen och där fick vi inte plats. Eftersom vi hade kvar bilen och inte hade något för oss tog vi oss in i Norrköping letade upp någon krog och restaurang för en bit mat. Vi hittade ett mysigt bryggeri, Knäppingen där vi satte oss för provsmak av deras egna öl.

Väl hemma i båten kunde vi sova gott igen,. Ytterligare en dag fick gå till att invänta den kommande konvojen som hade startat i Mem under dagen. Den kom och vi fick plats i tredje slussningen, det som komplicerade denna sluss var att den är mitt mellan en vägbro och en järnvägsbro. Järnvägsbron har kanalbolaget väldigt svårt att få tider för öppning under rusningstid vilket gör det en långsam process. Vi kunde komma in i slussningen eftersom vi var den smalaste båten och fick plats bredvid den än en gång tyska stora båten 🔗 SY Fairytale. Där efter var det 3 timmars färd över sjön Roxen, denna gång i stark motvind vilket inte var några problem för den nya motorn. Tystare och bränslesnålare än förra motorn samtidigt som vi kunde hålla högre och jämnare fart.

Nu har vi tagit oss till Bergs Slussar. En slusstrappa bestående av 7 stycken slussar efter varandra. Dagens utmaning är att ta dessa slussar som tar oss upp på 28 meters höjd över sjön Roxen. Dessa skall bemästras idag!

Bergs slussar var inte knepigare än att behöva återupprepa samma moment flera gånger. Sen var vi igång igen i kanalen. Vi hamnade framför en motorbåt från Motala som vi snackade och skojade med väldigt mycket. Efter Bergs slussar fick vi vänta på att slussningen framför oss blev klar vilket tog tid. Tyska båten och vi kunde inte se om framförvarande slussen var färdig eller inte vilket var ett bekymmer, så jag insåg läget att detta kunde vara första gången vi kunde ha användning av VHF-radion, gick fram till kaptenen på tyska båten och sa att jag kör fram till slussen och signalerar på kanal 72 när slussen är färdig så inväntar vi er.

Vi körde fram till närmsta bryggan till slussen där även motorbåten som skulle till Motala låg, inte många sekunder efter att vi hade knutit fast båten i bryggan så försökte deras större hund hoppa ombord på motorbåten med ett misslyckat försök, hunden sjönk som en sten, och en av grabbarna från Motalabåten sträckte sina armar så långt det bara gick för att få tag i hunden, till slut fick han tag i halsbandet och kunde dra hunden Lisa till ytan igen, men sen gick det inte längre. Den äldre dottern ombord i sällskapet hoppade impulsivt i vattnet för att hämta hunden, lika snabbt kunde man höra hur den självuppblåsbara flytvästen utvecklades.

När hunden hade dragits till strandkanten, skakade hunden av sig glatt. På tjejens överarm såg vi att det fanns skärsår från stenar. Jennifer var snabbt ner i vår båt och hämtade allt som behövs för att rengöra sår. När de precis fått såret rengjort så öppnades slussarna och jag meddelande över radion "Locks is open... Locks is open" och vi kunde se hur den tyska båten reagerade på kommando.

I Borenshult dök inte den tyska båten upp, i stället dök det upp en helt annan tysk båt, India III, en väldigt vacker specialbyggd Lütje 41 med trädäck som ägs av en studentförening i Kiel (Corps Holsatia Kiel), deras resa kan läsas om här 🔗. Slussarna öppnades mycket kraftigare än tidigare och strömmarna skapade väldiga krafter, India III som var dubbelt så stor som våran båt låg längst fram i slussen där de fick arbeta väldigt mycket, medan vi i vår lilla båt hade det mycket lättare.

När kanalen tog ett avbrott i Motala för att Vättern skulle korsas tappade vi några båtar och vi var bara 4 båtar som seglade över i stark motvind. Vi kom fram till Karlsborg och kunde vila ut några timmar innan broöppningen kl 18:00.

Vi övernattade i Forsvik, regnet öste ner hela natten och låg kvar i luften på morgonen när vi skulle fortsätta vår resa genom det vackra sjölandskapet. Vädret blev bättre och bättre ju närmare Töreboda vi kom, när vi väl var framme efter att ha kört i väldigt låg hastighet bakom en passagerarfärja kunde vi fylla på med mat och dryck i båten.

Under kvällen i Töreboda knackade de i den tyska båten India III på vår båt och bjöd oss in till deras båt eftersom de tyckte att vi också var riktiga seglare. Ett annat par som byggde sin segelbåt för 40 år sedan hade bjudit tyskarna på sill och potatis i riktig svensk anda med visor och snaps. Vi sjöng tyska visor och svenska sånger både studentsånger och klassiska visor, vi kom överens att vi tre båtar skulle segla till en ö i Värnen för en bastu. Vilket är den första bastun för mig och Jennifer på hela resan eftersom det har varit eldningsförbud hela sommaren, båten är full av ved.

Känslan att bli nedslussade i Värnen genom sista slussen på Göta kanal var obeskrivlig, vi hade fixat kanalen! något som 5 veckor tidigare hade kändes långt borta. Sista biten längsmed kanalen hade varit väldigt lugn och vädret hade äntligen spruckit upp för att visa os solsken. Vilket för oss var en helt otrolig tajming för batterierna hade börjat sina endel, vi upptäckte att solcellen började ge med sig också den var inte lika effektiv som i början av resan det skador på solcellen hade gjort att det hade börjat läka in vatten och oxidera cellerna. Det är sådant som gör livet på en båt frustrerande men också intressant för det finns alltid något som måste fixas och förbättras.

Vi tog en lugn kväll Sjötorps hamn, hängde med våra tyska vänner på India III. Toto som hade seglat först i konvojen som vi hakade på i Norsholm, han tipsade om ett ställe på Lurö som hade bastu och mat Lurö Gästhärbärge & Krog, vi som inte hade bastat på hela resan på grund av brandförbudet som hade varit i hela Sverige.

Dagen efter satte vi kurs mot Lurö, en ö mitt i Värnen. Eftersom vår båt var mindre och inte hade lika hög mast kunde vi ta sydliga farleden förbi Mariestad. Strax efter Mariestad blåste vinden upp rejält, vi hade alldeles för mycket segel uppe och båten krängde rejält. En båt seglade förbi och fotade oss när vi låg som mest i vinden.

Med vinden i Slör kunde vi segla in mot Lurö i rekordhastighet, jag kunde se då och då att vi var uppe i 8 knop med denna lilla båt. Både Toto och India III låg på Kryssarklubbens bojar, en tredje boj var också ledig. Men vi lade oss mot land av enkelheten att kunna gå iland hur vi ville.

Levnadskonstnären Gunnar som driver Lurö Gästhärbärge & Krog tillsammans med en kompanjon, är en seglare från Karlstad, hans berättade från Atlanseglingar och livet på oceanerna tog aldrig slut men man var alltid tvungen att fråga honom om en. Den mest spektakulära berättelsen var att han tillsammans med ett par vänner byggde ett fartyg vid namn Victoria af Carlstad på slutet av 70-talet och seglade till Karibien.

Victoria af Carlstad när hon lämnar hamn i november 1981

Vänern är större än man tror, det tog många timmar från Lurö som ändå ligger mitt i Vänern till att vi passerade den höga bron Vänersborg. När vi närmade oss Vänersborg kunde vi höra på VHF-radion att India III hade seglat snabbare än oss genom regnet, de var vi full färd i att öppna broarna in mot Vänersborg, väl när vi var i Vänersborg kunde vi höra dem kommunicera med slussarna innan knastret överröstade talet.

Vi tog en övernattning i Vänersborg eftersom vi inte skulle ha hunnit ta oss tillräckligt innan broarna och slussarna skulle stänga för dagen. Vi tog oss en promenad i Västra Götalands huvudstad och Jennifer pekade ut lägenheten hon en gång bott i. Resten av kvällen spenderade vi på en restaurang med vetskapen att vi har seglat den sista sträckan på detta äventyr. När vi vaknade på morgonen var våra båtgrannar redan i färd att förbereda sina båtar för att fortsätta sin resa genom älven, snabbt tog vi på oss kläder och sprang på toalett. Strax efter båtgrannarna var vi också ute på vattnet för att invänta broöppningen.

I Trollhättan 🌐 hörde vi på radion att de inväntade oss för en broöppning då det redan var en ensam dansk båt som låg och puttrade också ha broöppning. Vi anlände men fick inte syn på någon broöppning på ett bra tag. Vi blev stressade eftersom det skulle vara en löpartävling som skulle hindra broöppningen helt under flera timmar. Med knapptrycket på VHFen frågade jag var broöppningen hade tagit vägen, och svar fick vi att de skulle öppna bron.

I Trollhättan upptäckte vi också att slussarna vi var med om i Göta kanal var väldigt små i jämförelse, fick fick lära oss den hårda vägen. När man slussas ner så ser man till att ha rep som går från båten upp till kajkanten och tillbaka in i båten, för att kunna ge mer rep när vattnet under båten sjunker och att ha kontroll över båten, när vi stod där och hoppades att det var slut på slussningen för våra rep började ta slut så hade vi bara kommit halvvägs. I väggen fanns det hål för att lägga an repet en gång till vilket var en väldans tur för oss eftersom längden på vårt rep var inte nog.

Närmare Göteborg, vårt slutmål kunde vi känna med regnet som en god påminnelse att västkusten var i närheten. Innan vi skulle ta oss till Göteborg fick vi ta en övernattning i Kungälv, som helt och hållet saknar en gästhamn eller någon som helst ordning när det gäller båtar på besök, en gång i tiden för länge sedan fanns det en gästhamn mellan Bohus fästing och Kungälv, vi gick in där i den smala passagen mellan vass för att undersöka läget. Den bryggan som en gång var gästplats var vänd åt fel håll och helt omöjligt att använda. Vi tjuvlånade tom båtplats för att kunna undersöka läget djupare. I ett kafé så frågade vi hur det fungerade, de rykte på axlarna och sa att Kommunen ger inga besked. Vi såg några ansikten vi kände igen från en tysk båt som vi slussats med i Göta kanal och frågade var de hade lagt till. På andra sidan Bohus fästing fanns det en pausbrygga för de som väntar på broöppning. Vi hoppade tillbaka i båten och flyttade oss. Kvällen spenderades på en väldigt fin Italiensk restaurang i Kungälv.

1000 sjömil avverkade, med minnen och erfarenhet för livet kliver vi i land efter 6 veckor av ständigt nya platser och med trevliga människor som med sin nyfikenhet frågar var vi hade seglat från och var vi skulle. Människors historier om sina egna olika liv och äventyr, allas spektakulära med olika karaktärer. Urmakare, polarforskare, sjöfarare, studenter, pensionärer alla som satt sin prägel på livet och som även som oss är ute på ett mindre och större äventyr. Det är alla olika möten med så många olika karaktärer som gett äventyret trevliga minnen.