Bergs slussar var inte knepigare än att behöva återupprepa samma moment flera gånger. Sen var vi igång igen i kanalen. Vi hamnade framför en motorbåt från Motala som vi snackade och skojade med väldigt mycket. Efter Bergs slussar fick vi vänta på att slussningen framför oss blev klar vilket tog tid. Tyska båten och vi kunde inte se om framförvarande slussen var färdig eller inte vilket var ett bekymmer, så jag insåg läget att detta kunde vara första gången vi kunde ha användning av VHF-radion, gick fram till kaptenen på tyska båten och sa att jag kör fram till slussen och signalerar på kanal 72 när slussen är färdig så inväntar vi er.
Vi körde fram till närmsta bryggan till slussen där även motorbåten som skulle till Motala låg, inte många sekunder efter att vi hade knutit fast båten i bryggan så försökte deras större hund hoppa ombord på motorbåten med ett misslyckat försök, hunden sjönk som en sten, och en av grabbarna från Motalabåten sträckte sina armar så långt det bara gick för att få tag i hunden, till slut fick han tag i halsbandet och kunde dra hunden Lisa till ytan igen, men sen gick det inte längre. Den äldre dottern ombord i sällskapet hoppade impulsivt i vattnet för att hämta hunden, lika snabbt kunde man höra hur den självuppblåsbara flytvästen utvecklades.
När hunden hade dragits till strandkanten, skakade hunden av sig glatt. På tjejens överarm såg vi att det fanns skärsår från stenar. Jennifer var snabbt ner i vår båt och hämtade allt som behövs för att rengöra sår. När de precis fått såret rengjort så öppnades slussarna och jag meddelande över radion "Locks is open... Locks is open" och vi kunde se hur den tyska båten reagerade på kommando.
I Borenshult dök inte den tyska båten upp, i stället dök det upp en helt annan tysk båt, India III, en väldigt vacker specialbyggd Lütje 41 med trädäck som ägs av en studentförening i Kiel (Corps Holsatia Kiel), deras resa kan läsas om här 🔗. Slussarna öppnades mycket kraftigare än tidigare och strömmarna skapade väldiga krafter, India III som var dubbelt så stor som våran båt låg längst fram i slussen där de fick arbeta väldigt mycket, medan vi i vår lilla båt hade det mycket lättare.
När kanalen tog ett avbrott i Motala för att Vättern skulle korsas tappade vi några båtar och vi var bara 4 båtar som seglade över i stark motvind. Vi kom fram till Karlsborg och kunde vila ut några timmar innan broöppningen kl 18:00.
Vi övernattade i Forsvik, regnet öste ner hela natten och låg kvar i luften på morgonen när vi skulle fortsätta vår resa genom det vackra sjölandskapet. Vädret blev bättre och bättre ju närmare Töreboda vi kom, när vi väl var framme efter att ha kört i väldigt låg hastighet bakom en passagerarfärja kunde vi fylla på med mat och dryck i båten.
Under kvällen i Töreboda knackade de i den tyska båten India III på vår båt och bjöd oss in till deras båt eftersom de tyckte att vi också var riktiga seglare. Ett annat par som byggde sin segelbåt för 40 år sedan hade bjudit tyskarna på sill och potatis i riktig svensk anda med visor och snaps. Vi sjöng tyska visor och svenska sånger både studentsånger och klassiska visor, vi kom överens att vi tre båtar skulle segla till en ö i Värnen för en bastu. Vilket är den första bastun för mig och Jennifer på hela resan eftersom det har varit eldningsförbud hela sommaren, båten är full av ved.